Thursday, November 29, 2018

Hunden och Tigern

Vi är i Aten över helgen. Barnen ska få klär julgranen med yiayia och pappous såhär inför första december. 
Jag smet förbi leksaksaffären för att köpa en doktors-set till Iris treårsdag senare denna månad och passade även på att gå in på Flying Tiger Copenhagen som ligger på Ermou mellan Syntagma och Monastiraki. 
Utanför butiksingången ligger som alltid den hemlösa hunden som bestämt sig för att just DÄR ska den vila, värma och vakta. Jag tycker det är så fint att den inte blir bortkörd av personalen. Det värmer i det lille julehjärtat.


Det går i ett (och tu och tre)

"Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter", som Jonas Gardell sa.
Ibland rinner verkligen dagarna förbi, och veckorna. Helt plötsligt står man där och har hunnit med både Sverigebesök, födelsedag, bröllopsdag och otaliga omgångar av den infernaliska tvätten som aldrig verkar ta slut.

En, av svärföräldrarna, ekonomiskt sponsrad semestervecka i Stockholm med familj och vänner gjordes under mitten av november.
Det är alltid lite konstigt att komma hem sådär under en vecka. Allt blir så pressat och det finns ganska lite utrymme till att vara spontan. Jag hade även Iris med mig och då måste man passa tider på ett annat sätt.
I övrigt stormtrivdes lilla trollet med mormor och morfar men tyckte det var kallt utomhus, så det första vi fick göra var att gå och köpa vantar. 
Jag gjorde även slag i saken och sa upp mig från mitt jobb då jag fått besked om att jag blivit antagen till mina studier i januari och även blivit beviljad CSN-lån.
Det kändes konstigt men rätt!
Underbart är kort men det var fantastiskt mysigt att träffa alla och jag åkte därifrån med dubbla bagage och en extra barnvagn.


Idag drog det in någon form av storm över landet igen. Eller ja, ingen namngiven sådan, men det blåser som attan. Blåst eller ingen blåst: solnedgångarna levererar fortfarande enligt mig. Dock ser man att vintern är på intågande. Nedan är tre solnedgångar, tre dagar i rad.



Wednesday, November 7, 2018

Blandat nytt från Grekland

Förhandlingar har påbörjats (igen) för att separera staten och kyrkan.
Idag har kyrkan ett finger med i spelet överallt (till och med i skolmaterialet som definitivt är vinklat till kyrkans fördel). Förhoppningsvis skulle en tydlig gränsdragning skilja fakta från fiktion och människor skulle inte ta vad en präst sa för faktisk sanning utan kanske gräva lite i källkritiken innan man bildade sig en uppfattning.

I Sverige har vi serverat mat till utsatta barn i skolorna från mitten av 1800-talet. Runt 1947 slogs det igenom att alla barn som gick i skolan skulle serveras varm, lagad mat. I Grekland sätter detta maskineri igång nu.
I och med krisen så tänker jag att det vore helt fantastiskt om detta faktiskt blev verklighet. Jag har hört och läst om många vittnesmål där barn har svimmat i skolan på grund av hunger, och det säger ju sig själv att ett hungrigt barn inte kan ta in vad som sägs på lektionerna. Jag håller tummarna för ett skolsystem som kan mätta alla sina elever.

Slutligen. I och med den jordbävning som hade sitt centra i Ioniska havet, och påverkade ön Zakynthos i oktober, har grekiska myndigheter behövt stänga av den omtalade och välbesökta Shipwreck Beach (Navagio) då det finns risk för efterras. Det sägs att stranden kanske kommer kunna öppna igen men i så fall med mindre grupper av turister och bara för en "titt".
Så ni som hann dit innan raset: tur för er. Nu verkar det bli krångligare med heldagar på den mytomspunna stranden. Men utsikten finns såklart kvar, glöm inte det!

Sunday, November 4, 2018

Kvarterets får är tillbaka

Igår kom kvarets fåraskock tillbaka efter ett sommaruppehåll. Iris blev eld och lågor och vi fick springa ut på fältet framför huset för att titta på dom (och ”smyga”, Iris favoritlek). 
Fårahedern minns oss sedan innan sommaren och sa att han skulle ta med sig två flaskor färsk mjölk nästa gång. 
- Det är bra för barnen, förklarade han. 
Om Iris tycker om det, hon som inte ens dricker ”vanlig” mjölk, återstår att se. Lilys niomånaders mage går nog vänta ett tag till innan hon får dela en mjölkdrink med syrran. 





Thursday, November 1, 2018

Tvätten som aldrig torkade

"En serie i femtontusen delar av och med Johanna."

I Grekland, eller i alla fall i och runt Aten, så innebär höst och vinter inte lika mycket kyla som det innebär att det blir otroligt fuktigt. Detta märks vid exempelvis tvätthängning (som året runt hängs utomhus). Det kan ta flera dagar för en tvätt att bli torr om man lyckas pricka in fel väderdagar.

Denna dag har, utöver två laddningar tvätt, även bjudit på trotskalas från Iris som upprepat cirka fyrtio gånger idag att hon "vill inte". (På båda språken dock, så det känns ändå fint att hon riktar sig till både mig och Vasilis.)
Efter att hon vägrat siestan (?!) på grund av, tro det eller ej, hon ville inte sova, och på så sätt väckt Lily som i sin tur väckte mig och V så var jag och Vasse lagom glada. Så nu, för att stå ut de sista timmarna innan en tidig kväll, så begav vi oss ner till mojo för en fika. Vi tog med hörlurar och använde kaféets wifi, så nu sitter det lilla monstret framför Daniel Tiger som ett ljus.
Lily har dock bestämt sig för att kasta ner allt hon håller i händerna på marken, (och håller hon inte i någonting så blir det skrik), så helt avslappnade är vi inte. Men, men. Föräldraledigheten i ett nötskal.


"Den hänger väl där tills nästa vecka någon gång"

Tuesday, October 30, 2018

Marknad och Mammy's

På tisdagar är det marknadsdag och då brukar vi försöka gå dit hela familjen för att inhandla frukt och grönt.
Idag gick vi först till stranden så att Vasilis kunde ta sig en simtur. Jag, Iris och Lily satt på land och läste en bok.
Efteråt gick vi som sagt till marknaden och köpte potatis. Det var det enda vi behövde idag, men som vanligt slängde vår fruktkille med någonting extra. Idag blev det några mandariner till Iris.

Vi har haft en väldigt skön dag idag men MYGGEN! Det är helt sanslöst hur många dom är! Vi blev tvungna att fly inomhus på eftermiddagen då de bet igenom både byxor och tröjor.

I detta nu sitter vi på en inomhuslekplats som heter Mammy's. Det är egentligen inte min och Vasilis grej, men Iris tycker det är fantastiskt med alla vadderade lekvåningar, studsmattor, bollhav och rutschkanor så vi brukar försöka komma hit en gång i månaden. Det kostar fyra euro i inträde och barnen får en juice vid dörren.
På sommaren, eller ja, fram tills för några veckor sedan, så är även hela gården full av hoppborgar. Men nu när det är "kallt" så är bara inomhusdelen öppen.


Frukt, grönsaker, bönor, ris, linser, tofflor, underkläder och tejp. Allt möjligt säljs på vår lokala "laiki".

Sunday, October 28, 2018

Uppkopplad i Aten

Den senaste tiden har vi åkt fram och tillbaka mellan Porto Rafti och Aten en hel del. Anledningarna har varit allt från konserter till behov av avlastning och besök på olika kontor.

Nu har vi varit i huvudstaden sedan i torsdags och åker tillbaka ut på landet ikväll. Vasilis har hunnit med två konserter på hans kompisars klubb Temple i Gazi. Jag har hunnit med att ansöka om CSN för mina kommande studier samt skicka mail angående gamla betyg och dylikt.
I Porto Rafti har vi valt att inte ha internet inkopplat. För det mesta känns det som ett bra beslut. Vi läser mer böcker och sitter inte med ansiktena ner i telefonerna hela tiden. Men ibland kan jag känna att det skulle vara skönt att ha det tillgängligt. I allt från bankärenden som för en googling när barnen är sjuka. Om jag kommer in på mina studier i januari så kommer jag dock införskaffa ett mobilt bredband till laptopen då alla studier är på distans och jag inte kan vara beroende av kaféernas wi-fi.

Förra vändan när vi var här lyckades jag släpa mig till vårt områdeskontor (Eforia) för att byta namn på mitt AMKA, alltså mitt grekiska "personnummer", då jag bytte till Vasilis efternamn när vi gifte oss 2015.
Damerna på kontoret blev upprörda över att vi inte registrerat vårt giftermål här i Grekland. Jag förklarade att Vasilis varit på den grekiska ambassaden i Stockholm och registrerat oss där (vi betalade ca 700 kronor för det och fick förklarat för oss att nu var aaaaallt klart). Men så var det inte tydligen. Så damerna registrerade vårt giftermål med mutter och irritation. Jag bara log och tackade. Det tjänar ingenting till att bli förbannad inne på dom där kontoren. Dom gör liksom som dom vill ändå.
Nästa vända hit till stan ska jag ta mig an att gå till banken och få ett nytt bankkort. Jag ska även försöka jaga ikapp HR-avdelningen på mitt förra jobb här i Grekland för att se om dom kan bistå mig med mitt VAT-nummer (taxeringsnummer) som jag fick när jag anställdes där. Hittills har de ej svarat på mina mail så jag tänker att jag kanske måste höra av mig till en lite högre uppsatt före detta kollega som i sin tur kan gå ner till HR och personligen be dom svara mig. Det är liksom så det fungerar. Hate it or love it.  

 

Har i alla fall en helt okej omgiving när jag skickar alla tråkiga mail och kollar upp all dötrist fakta.